Livet Är Inte Rättvist! Och Det Ska Det Inte Vara

Var står det skrivet att livet ska vara rättvist? Vem bestämmer vad som är rättvist? Är du rättvis mot andra?

Bild: En abstrakt och tankeväckande illustration som symboliserar rättvisa och orättvisa. ChatGPT.

Livet är inte rättvist! Och det ska det inte vara.

Men varför? Var står det skrivet att livet ska vara rättvist? Ingenstans, faktiskt. Ändå är det en idé som verkar genomsyra många av våra önskningar och förväntningar på tillvaron. Jag skulle vilja att livet var rättvist. Du skulle förmodligen också vilja det. De flesta av oss önskar att livet var rättvist, kanske för att vi tror att det skulle ge oss ett slags lugn eller för att det känns som det ”rätta” sättet att leva. Ändå kvarstår frågan: Om så många av oss vill ha rättvisa, varför är livet fortfarande så orättvist?

Svaret är inte enkelt. Först och främst måste vi fråga oss: Vad betyder egentligen rättvisa? Vem avgör vad som är rättvist? För rättvisa är inte en universell konstant, utan snarare en idé formad av våra subjektiva uppfattningar. Det som känns rättvist för dig kanske inte känns rättvist för någon annan. Vi bär alla på våra egna erfarenheter, perspektiv och prioriteringar, och dessa formar vår syn på rättvisa. Det här kallas för subjektiv rättvisa.

Men kan vi då skapa en gemensam, objektiv rättvisa? Vissa aspekter av rättvisa verkar vi kunna enas om – till exempel att den som begår mord bör straffas. Detta är en del av det som vi kallar kollektiv rättvisa, en rättvisa som hanteras av folkvalda representanter, rättsväsenden och lagar. Men hur långt sträcker sig den här kollektivt överenskomna rättvisan? Är den verkligen så objektiv som vi tror? Hur många av oss är egentligen helt överens om något så till synes enkelt som att fortkörningsböter är rättvisa? För någon kan det vara en rimlig konsekvens av att sätta andra i fara, medan det för en annan kan kännas som en orättfärdig bestraffning för ett litet misstag.

Så, vad innebär rättvisa? Är det att behandla alla exakt lika? Eller är det att försöka balansera upp de orättvisor som redan existerar i världen? Är det rättvist att ge en större hjälpinsats till en underprivilegierad person än till en som redan har mycket? Är det rättvist att vissa föds rika, medan andra föds fattiga? Att vissa föds in i frihet, medan andra föds in i förtryck? Rättvisa är, precis som livet självt, komplext och svårdefinierat.

Om vi granskar vår egen rättvisa, kan vi då säga att vi är rättvisa mot alla? Tänk på hur vi ofta behandlar människor olika baserat på faktorer som rikedom, utseende, etnicitet, religion, nationalitet, ålder, kön eller social status. Dessa parametrar – och fler därtill – används ofta för att rättfärdiga varför vi behandlar vissa människor bättre eller sämre än andra. Vi använder dem för att skapa gränser och hierarkier som påverkar hur vi ser på rättvisa. Men om vi påstår oss vilja ha rättvisa, varför använder vi då dessa faktorer för att skapa orättvisa?

Och här är den avgörande frågan: Varför förväntar vi oss att bli behandlade rättvist, om vi själva inte är rättvisa mot andra? Det är här vi behöver börja reflektera över vår egen roll. Vi kan inte kräva rättvisa om vi inte själva är beredda att ge den. Rättvisa måste börja någonstans – och det börjar med dig.

Det är här den ”Gyllene Regeln” kommer in. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är en enkel princip som ändå rymmer en enorm kraft. Om vi vill leva i en värld där rättvisa är normen, då måste vi börja med att själva praktisera den. Det är lätt att peka på andra och anklaga världen för att vara orättvis, men hur ofta stannar vi upp och granskar våra egna handlingar? Är vi själva alltid rättvisa i våra relationer, i våra domar och i våra handlingar?

Så varför ska någon annan behandla dig rättvist om du inte behandlar dem rättvist först? Livet kanske inte är rättvist, och det kanske aldrig kommer att vara det, men vi har alla ett val: Att själva sträva efter att göra världen lite mer rättvis, en handling i taget.